that chapter is over.

Helt sjukt hur man kan sakna en människa bara några sekunder
efter man skiljts ifrån varandra. sinnessjukt. Det som är ännu
mer sinnessjukt är hur ett enda leénde kan göra hela ens dag,
hur glad man är av en viss människan närhet.
DET är sinnesjukt, men bra. Ungefär det jag hade o säga.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0