Tussielago

yeah, dålig dag, kan det bli värre? i dunno.
gillar iafl inte känslan av total ensamhet jag känner.
och fattar verkligen inte varför.
skit bara.

och vet egentligen inte varför jag skriver här,
antagligen för att jag känner att jag behöver få ur mig allt jag känner,
hur jag mår, hur jag tänker, men hur har jag tänkt mig att
det ska hjälpa av att skriva skit i min blogg som ngn stackars sate måste läsa? ;o.

Men med tanke på att jag aldrig pratar om mig själv längre, hur jag mår, hur jag känner,
elr ngt med ngn längre, så har jag väl blivit med inåtvändmänniska,
för jag vet inte, klarar inte av att berätta hur jag egentligen mår,
alltid så mycket lättare att bara lägga en fasad som ingen ifrågasätter,
jag är lycklig, då är andra lyckliga,och behöver inte beskymra sig om mig iafl,
och då behöver jag är lägga en börda på andra, och det är bra,
för jag kan ta hand om mig själv, då ska ingen annan behöva få
ha det på sina axlar, för jag har överlevt hittils, och det kommer jag göra
i fortsättningen. vissa dagar är bara hårdare än andra att ta sig igenom.
Som idag, idag är jääävligt svår, men jag kommer väl överleva den oxå,
vakna imorron, fixa morrondagen med ett leend epå läpparna like always.
Men ensamheten tär på mig ibland och den gör att jag sjunker fast ingen ser.
och nu vet jag egentligen inte vad jag menar med det här inlägget,
eller vad jag känner, det ända jag är säker på är att jag känner mig
väldigt ensam tyvärr.


hörs!