tyst och stilla som på kort.
Det är en gammal historia så svår att förtälja.
Det är en bitter sanning som är så svår att svälja.
Allt började första gången du trädde in i mitt synfält.
Att sedan få dig ut ur mina tankar var allt annat än enkelt.
Jag blev helt fängslad av din dragningskraft.
Starkare känsla hade mitt slående hjärta aldrig haft.
Du hade något unikt och för det hade jag fullkomligt fallit.
Du blev min jord och jag kretsade runt dig som din satellit.
Jag var spritt språngande galen och upp över öronen kär.
Min åtrå växte för varje sekund och du var mitt enda begär.
Jag var tvungen att lyssna på mitt hjärta för det skrek efter dig.
På ett eller annat sätt skulle jag få dina ögon att fästa sig på mig.
Men det är det som är det ironiska med att sikta för högt.
Man faller lika långt ner varje gång man inte får det man sökt.
För hur mycket jag än slet och gav tjänade det inget till.
Allt jag nånsin blev var en skugga i utkanten av din pupill.
Aldrig kände du det jag kände så starkt och så stort.
Ingen kommer kunna älska dig som jag kunde ha gjort.
Det var en låga som tändes och släcktes allt för fort.
Jag borde ha visat mina känslor, blottat mina kort.
Jag undrar vilken skillnad det skulle ha gjort, om någon skillnad alls.
Om jag bjudit upp dig hade du kanske inte velat dansa denna vals.
Det är dock en ständig fråga jag aldrig kommer få veta svaret på.
Hur stor min kärlek för dig var, det kommer du aldrig kunna förstå.
Nu kan jag inget annat göra än att låta tiden skölja dig bort.
Sorgsna fingrar torkar tårar från min kind och får det torrt.
Min största förälskelse och kärlek från första ögonblick.
Du förblir det lyckliga slutet som jag aldrig fick.
By:JRamos.blogg.se
Kommentarer
Postat av: Javier
Hej!
Jag skulle uppskatta det om du nämnde att det är jag som har skrivit texten du lagt upp här. Tack på förhand! :)
Trackback
